Trädskällare och kosten

Träning och mat i rätt mängd för att hunden ska fungera.

Hur ger man hundarna de rätta förutsättningarna för att lyckas på jakten och jaktprov?  Det finns säkert många bra sätt, alla hundar är ju enskilda individer, men jag ska här försöka komma med lite allmänna tips, alltid kan jag hjälpa någon. Det finns säkert många som tycker att de kan det här bättre, kanske också med viss sanning, men eftersom de inte har skrivit något gör jag det.
För det första måste man som vi alla försöker att göra, köpa en valp med de rätta förutsättningarna, bäst kanske man lyckas om man köper från dokumenterade bra föräldradjur. Den dokumentationen kan vara att man känner hundarna väl och vet deras kapacitet, men det vanligaste är väl att de som är meriterade genom jaktprov och utställningar, vilket är det enda sättet att mäta en hund på i dag.

Och naturligtvis från friska föräldrar. Men där finns ytterligare lite mer att fundera över och det är hundarnas mentalitet.  På prov och utställningar får vi bara reda på om hundarna har visat aggressivitet och annat ofog som kanske till och med inte är nedärvt.  Jag menar ett stycke längre och det är om det finns något innanför skallbenet, en klok hund hemma är också en klok hund i skogen.

Men man har ju den hund man har och vill ge den det allra bästa förutsättningar att lyckas.  Man måste i alla lägen tro på den hund man har, för då ger man den alla chanser att  bli just så bra som man hoppades på.

Våra raser är födda med så mycket inneboende jakt att de allra flesta kan bli mycket bra jakthundar med rätt hjälp av husse eller matte. Jag förutsätter att ni har mycket nära kontakt med er hund och att ni har gett hunden lämplig start med rätt uppfostran för det den är ämnad.

Har ni inte det, kan ni sluta att läsa här för då är det hög tid att ni ägnar er mer åt er hund ett tag framöver och när ni tror att ni har lyckats få en bra relation med er hund, kan ni återuppta läsningen igen.  För har ni inte skapat rätt kontakt med hunden ifråga, som en kompis som ingår i ert jaktteam, med ömsesidig respekt, hjälper föga det som jag kommer att skriva om här under.

Träningen och maten.
Grunden för mitt tänkande är att en vältränad jakthund är att jämställa med en elitidrottsman/ kvinna i en konditions idrott, med allt vad det innebär med träning och rätt mat.  Träning och mat går ju i hand i hand, för lite eller för mycket av någondera gör att det blir obalans och man får inte ut det man åsyftar.
En idrottsutövare i toppklass och som vill bli bättre, lägger aldrig av med träningen helt under någon del av året, men har olika intensitet under olika tider.  Enkelt kan man dela upp tävlingsåret i fyra faser, först grundträningen med lägre träningsintensitet, som syftar till att stärka muskler och leder, öka syreupptagnings-förmågan, samt för att kroppen skall tåla den mer intensiva träningen längre fram och kunna tillgodogöra sig den.   Man tränar också upp förbränningen och upplagringen av de förråd som förser musklerna med bränsle. Mer om det nedan.

Nästa period är den mer tävlingsinriktade träningen, där man försöker att hela tiden att nå bättre resultat och tar ut mer av kroppen.  Sedan den verkliga tävlingssäsongen som kan vara med lite olika längd, beroende på idrottsform. När säsongen är över tvärslutar man inte utan man fortsätter att "träna ner sig", det betyder att man successivt under några veckor går ner till en mer motionsbetonad träning och viloperiod.  

All detta låter krångligt och vad har det med hundarna att göra undrar säkert en hel del av er.
Jo, man kan omsätta detta till våra jakthundar men kanske inte i samma strikta form, men mycket går att använda.  Först då grundträningen som är lika viktig för hundar som folk. Där ska man ta alla tillfällen att få hunden att röra på sig och då i form av cykelträning, mest i trav, simning som är ett mycket bra alternativ, men som tyvärr min hund, som många andras, strejkar ifrån. Det bästa är om hunden kan springa lös i lagom fart, men det låter sig inte göras när och hur som helst.
Det gäller att farten inte får vara för hög eller krävande, utan hellre att man håller på längre, varje pass. Upp till tre gånger i veckan beroende på hur och var och under någon timme eller lite mer.

Den här träningen är ju under stor del av varmaste perioden under sommaren, då brukar tidig morgon vara den bästa tiden på dygnet.  Luften är då fuktigare och friskare och nattsvalkan ligger kvar en stund, vilket är nog så viktig. Närmare jakten, i slutet av juli eller början av augusti, måste träningen få en mer jaktinriktad fas, då är det galopp som gäller i kortare träningspass med hög fart.
Med korta menar jag inte längre än en knappt en timme från början, och med en utökning efterhand till upp till flera timmar.  
Den här träningen kan vara svår att genomföra för det är inte lätt att hitta ställen där man kan genomföra det före den 16 augusti när man får släppa hunden i skogen.  Det bästa är ju att förlänga grundträningen tills den 16 aug., men då gäller att man inte genar och börjar full jakt på en gång.  Ge akt på hunden om den visar trötthetssymtom, sluta innan den blir för trött, annars är risken stor att den drar ned på farten, och du får en seg hund.

Nu finns det ett ordspråk när det gäller hundträning, och den säger att för att få till en bra jakthund, ska man ha ett ben i skogen och det andra i häktet.  Men det ska inte behövas, det är bättre med både benen i skogen under lovlig tid, och då menar jag också, att det är i skogen hunden lär sig jaga och ingen annanstans.  Då vi är inne i perioden efter hundförbudstiden och så småningom i jaktperioden där man tränar som mest en fyra timmarspass och har man en vältränad hund från grunden, orkar han med att jaga flera dagar i veckan utan att det ska vara några problem.  Men kom ihåg att allt detta gäller bara vuxna hundar!  

Efter jaktsäsongen ska man inte tvärsluta som det lätt blir när man jagat så länge som snödjupet tillåtit.  Det kan vara direkt skadligt, utan man ska under en period på några veckor trappa ner ansträngningarna för att tills slut vara nere på motionsträning.

Valpar och unghundar ska man ta det lugnt med, de rör sig normalt mycket själva och det räcker under växtperioden. De är också naturligt lättränade. Man ska också ta det lugnare med hundar som är gamla, de ska inte, och kan inte prestera lika mycket.

Vila. Vad som är mycket viktigt under hela tränings och jaktperioderna är att hunden får tillräckligt med vila mellan ansträng-ningarna och rätt kost. Det är under vila som den bygger upp muskulaturen och fyller förråden.  Utan tillräcklig vila och tillräckligt med näring, tillgodogör sig hunden inte träningen, utan det blir snarare så att den blir svagare och orkar ju då mindre.

Näringsintaget.
Det här med maten till hundar finns det hur mycket som helst att skriva om, men jag ska inte här inveckla mig allt för djupt i ämnet, utan så enkelt det går försöka förklara och beskriva vad som behövs.
Som jag skrev ovan ska matintaget och näringsinnehållet harmonisera med träningen om det ska ge någon effekt.  

Ett foder ska innehålla protein, fett, kolhydrater, vitaminer, mineraler och vätska i lämpliga mängder.  Sedan om det är köpt torrfoder eller att det är egen-tillverkat har nog mindre betydelse, huvudsaken är att de är rätt ballanserade.  För lite och för mycket av olika ämnen kan vara skadligt, och ställa till med obalans på upptaget av näringsämnen.  Det är förståeligt att man köper helfoder på
affären, för det är mycket enklare, men det är viktigt att det är foder av bra kvalitet.

I Sverige är var sjunde hundägare egentillverkare av maten till sina hundar.  En skillnad mellan torrfoder och egen-tillverkad är att torrfodret innehåller ca 10 procent vatten mot eget foder innehåller ca 60-80 procent.  När man beräknar hur mycket hunden fått i sig, gör man först en beräkning på hur mycket torrsubstans fodret innehåller, alltså allt utan vatten.  Torrsubstansen i torrfoder är som ovan 90 % och egentillverkad 20-40 %. Men så har vi den så kallade smältbarheten vilket anger hur mycket som hunden kan tillgodogöra sig av fodret, utom det som kommer med avföring och urin.  
Min erfarenhet är att många köpta hundfoder av enklare kvalité, kommer det ut nästan lika mycket som hunden har ätit, alltså har det fodret mycket låg smält-barhet och man har betalat för något som hunden bara skiter ut.  Ett sådant foder har då låg energikoncentration och måste då tillföras i större mängder under hårdare träning, vilket knappast låter sig göras. Då är det bättre att ge ett energitätare foder i rätt mängd, hunden måste ha energitillskott som motsvarar åtgången.  För lite blir de magrare och för mycket lägger de på hullet.

Hemkört.
Jag själv ger min hundar nästan uteslutande hemlagad mat, där jag vet vad det innehåller och att det är mycket hög kvalité på råvarorna.  Ibland får den av våra egna matrester om de är lämpliga, med tillskott av det som saknas i den maten om det behövs.  Basen för egentillverkad hund-mat är potatis, ris, makaroner som kolhydrater och fisk, höns och kött, som t.ex. älgkött i form av slaktavfall som jag sparar, och fryser ner från älgjakten, som proteiner. Jag blandar också ner grönsaker och rotfrukter i maten, men inte i några större mängder.  Mest är det morötter som är rivna.  Proportionerna av olika delar av maten är tre fjärdedelar kolhydrater och en fjärdedel proteinrik mat.  Mjölk får hunden ofta efter maten men inte i för stor mängd. Fil och yoghurt är egentligen ett bättre val, de innehåller mindre mängd laktos, som hundarna har svårt för att spjälka ur. Äggulor någon gång då och då som extra sovel. Man varnar ofta för att hemlagad mat kan innehålla för lite av framför allt kalcium och att det då blir obalans mot fosfor som finns mycket i bl.a. kött.  Man rekommenderar att tillföra kafomavit tabletter, vilket innehåller kalcium. Det har jag aldrig gjort, men jag förser min hund ibland med torkade gäddor med ben och allt utom inälvor, och benen i fisken innehåller bra med mineraler, jag tillsätter också ibland AE olja, som är en groddolja, inte av vete som är svårsmält för hundar, utan av andra groddar, den innehåller A, D och E vitaminer och fleromättade syror, som omega 3 och 6.

Han får också råa rörben med märg i, när han gnager benet får han i sig också mineraler. Vad jag förstått har min hund alltid mått bra ändå och fungerad därefter, trots uteblivna kalktabletter.  Inga av mina hundar har haft problem med magen, med diarré och liknande, deras magar har skaffat sig en bred bakterieflora, som tar hand om allt, och då tål han det mesta.
Jag inbillar mig att motståndskraften mot allt annat också är större.

Energibehov.
Kroppens upplagrade kolhydrater kallas för glykogen och räcker till ungefär en timmes hårt fysiskt aktivitet för en normalhund.  Samma hund har cirka femtio gånger mer energi upplagrat i form av fett än glykogen.  Vid hård ansträngning måste energitillgången öka väsentligt som alla förstår.  Hunden använder då främst fett lagrad i kroppen, men också i viss utsträckning kolhydrater för energiförsörjningen.  Fett är den i särklass effektivaste energikällan och ger mer än dubbelt så mycket energi per gram som kolhydrater och proteiner och ger möjlighet till längre tids arbete. En hund som jagar i lägre tempo, c:a 30-40 % av musklernas maximala kapacitet, förbränner enbart fett, men vid hårdare ansträngning övergår den till att förbränna kolhydrater (glykogen). Det är stor skillnad mellan raserna, en del har genom avel mer av de långa muskelfibrerna, t.ex. draghundar, och de utnyttjar fett bättre som energikälla, än hundar med övervägande korta muskelfibrer som kapplöpningshundar som mest använder kolhydrater,(glykogen). 

Men här kommer en viktig sak, hundar kan träna upp förmågan att även vid högre fysisk aktivitet använda fett som energikälla. Där kommer den träning jag förordat i början av artikeln.  En hund som är riktigt grundtränad, ligger alltid på en högre nivå av förbränning av fett och tål att jagas med under längre perioder och kan också ha mycket högre kapacitet i farten och söket.
Den har också en högre lungkapacitet och syreupptagningsförmåga, vilket är ett krav för att kunna förbränna mer fett.  

En vältränad hund kan dessutom tillgodogöra sig och lagra kolhydrater effektivare, än en otränad hund, vid utfodring och direkt efter arbetet. Om man har flera dagars jakt i följd, som vid en jaktprovshelg, är det mycket bra att inom en halvtimme efter slutad jakt ge hunden en liten mängd kolhydrater för att återuppladda glykogenförådet, en process som sker mest effektivt inom den tids-ramen.
Jag har gjort det här i många år med mina hundar, utan att egentligt ha vetat vilken nytta det har.  Vi har bara helt enkelt fikat tillsammans. Det har utgjorts av en vetebulle eller råglimpsmörgås.  Men man kan också ge lite uppblött torrfoder om man kör med det.

Men en varning, ni som har stövare och andra raser med benägenhet att drabbas av magomvridning, ska inte ge den hunden någon form av mat inom två timmar efter arbetet.  Men finsk spets och norrbottenspetsen klarar detta galant. Att tillföra hunden en smörgås eller kolhydrater i form av druvsocker, som jag vet förekommer under jakten, avråder jag ifrån.  Att ge kolhydrater till den hund som normalt förbränner mer fett än kolhydrater, kan medföra att kroppen under en stund ställer om sig på att i stället använda kolhydrater.  Så snart blodets kolhydrater är slut får hunden ett blodsockerfall och orken tryter mycket snabbt. Hunden kan inte växla över tillbaka till fettförbränning nog snabbt.  Det kan i svåra fall ge kramper som påminner om epilepsi.

Vätska.
Det absolut viktigaste och nyckeln till att få en hund att fungera bra är att den fått i sig tillräckligt med vätska. Där tror jag att mycket av de problem som uppstått ute i skogen har sin förklaring.  Ett djur kan överleva efter att ha förlorat hela sitt upplagrade förråd av glykogen, fett och hälften av proteiner, men förlorar det 10-15 % av sitt vatten så dör det!
Som jag skrev i ett stycke ovan, så inne-håller hemlagad och köpt färskfoder mycket mer vätska än torrfoder, hunden måste alltså äta mer av den maten för att få i sig samma energimängd, men den får också i sig mycket mer vätska på köpet.  Om vi själva ska åka ett skidlopp över längre sträckor, som vasaloppet som är extremt, om vi är klok, ser vi till att vi har fått i oss massor med vätska och näring i förväg och tillför med jämna mellanrum vätska, (blåbärsoppa!), under loppet.

Har vi en gång under loppet fått större underskott, kan man nästan säga att nu är det kört!  Då är det bussen som gäller! Man har svårt att hämta sig efter en sån smäll. Det är säkert samma sak för en hund. Redan liten vattenbrist gör att hundens prestationsförmåga sänks avsevärt. Med för lite vätska, transporteras blodet sämre, med det att syresättningen till musklerna blir sämre och det uppstår syrebrist i musklerna. Dessutom blir transporten  och utsöndringen och borttransporten av slaggprodukter lidande.

Hur ska man då göra?  Hunden vet ju inte själv hur mycket den behöver, utan det är du som ska se till att den får i sig tillräckligt med vätska och det redan på morgonen när hunden äter sin första matranson. Det gör man lämpligast med att blöta upp fodret mer än vanligt.

Än viktigare är det för er som har endast torrfoder till hunden, för det är svårt att få hundar att dricka på beställning. Ett sätt är att ge det i form av buljong, och då gärna över maten, men den får inte vara för salt.  En hund som gillar och tål mjölk, ge det utblandat med vatten.  Det gäller att lura i hunden mer än den behöver för stunden.  Är det torra marker kan man behöva ha med sig vatten till hunden, och se till att den får i sig tillräckligt. Dricker inte hunden, av olika anledningar, kanske man måste tillföra det själv med att öppna ena mungipan och spruta ner lite vatten i taget med hjälp av en gammal ketchupflaska.

Man säger att en normalhund på c:a 14 kilo, som vilar i komfortabel temperatur en hel dag behöver sju till åtta dl vatten.  Som jämförelse, vad gäller mat och vatten, kan man säga att en hund som äter ett kilo torrfoder/dag behöver 2-3 liter vatten. En hund som äter hemlagad mat, med samma energimängd som ovan, behöver 0,5 liter vatten utöver det den får genom maten. Det är en stor skillnad som ni ser.  En hund som arbetar hårt behöver minst tre gånger så mycket vatten.
 
Extrema förhållande.
Under mycket extrema förhållande, vid utpräglad varma och kalla jaktdagar, kan behovet av vätska öka 10-20 gånger.  Vid värme hässjar hunden och vid kyla går det åt mer vatten än normalt för att mätta inandningsluften i lungorna.  Vid extremt kall väderlek behöver hunden också mycket mer mat för att täcka energi-behovet.  Underhållsbehovet på fullvuxna hundar i aktiv ålder för finsk spets och norrbottenspetsar är mellan 3000 till 4000 kj.  En hund som jagar en hel dag, behöver ca 50 % mer energi än en hund i vila, men den behöver ytterligare 75 % mer energi om det är riktigt kallt.

På jaktprov ser man oftast att det är stor skillnad på hundar, vilka som tål värme och inte. Lite av hur en hund fungerar är ju arvet, men det beror nog också på utfodringen och vätsketillförseln.
                    
Hur ofta ska hunden ha mat?
Under grundträningsperioden ger jag mat två gånger om dagen, morron och kväll, i lika stora portioner. Under hårdträningen före jakten övergår jag efterhand som träningen tilltar till ett mellanmål mitt på dagen efter jakten, inte allt för stor.  Likadant under jakten, då övergår jag till tre mål om dagen, först en dryg tredjedel av dagsgivan på morgonen, sedan direkt i skogen efter jakten en smörgås eller liknande och ett litet mål mat på ytterligare en knapp tredjedel när jag kommer hem om det är mitt på dagen. Resterande dryga tredjedelen av dagsranson på kvällen.
Huvudmålet på kvällen får hunden inte förrän det gått två timmar efter det den jagat om jag haft eftermiddagsaktivitet. Likadant under en jaktprovshelg.
Rikligt med vätska under hela dagen.

En jakthund får absolut inte vara för fet, men inte heller för mager, lite hull gör ingen skada, lite egna fettreserver kan vara bra inför flera dagars hård jakt.

Bengt Persson