Norrbottenspetsen och Finnspetsens hälsa

Tänder...
Inte bara ett antal

 Ett normalt bett hos en hund består av 42 tänder. Utseende och benämning på de olika tänderna och dess antal framgår av fig. 1. Detta omskrivs för varje käkhalva i en tandformel som också framgår i samma figur.

Men bettet består inte bara av ett antal tänder. Viktigt är också att tänderna är välutvecklade, bettet är jämt och att hunden har saxbett. Med saxbett menas att överkäkens framtänder griper tätt över underkäkens tänder som en sax.

Avvikelser som förekommer är överbett som innebär att underkäkens tänder inte når fram mot överkäkens tänder. Underbett innebär det motsatta, underkäkens tänder når då över överkäkens tänder. Tångbett betyder som namnet säger att tänderna möter varandra som en tång.

Om man ser till gruppen jagande spetsar måste man säga att tandstatusen är mycket bra. Med ett enda undantag och det är den finska spetsen. Vad som fortsättningsvis framförs gäller endast denna ras.

Grunden till rasens problem påstår jag till viss del ligger i rasstandarden. Där talar man om att ”nospartiet skall vara smalt”. Det har lett till att många individer fått ett alltför klent nosparti med outvecklad kort underkäke s.k. hajprofil. Tunna klena käkar är grunden för rasens tandproblem.

De vanligaste avvikelserna man träffar på är:

Djupt bett, underkäken är kort och outvecklad, framtänderna är kraftigt framåtriktade och träffar överkäkens tänder vid tandroten - gränsfall mot överbett.

Små tänder, hundens alla tänder är små och klena P1 knappast synlig.

Tandbortfall, ett antal av hundens kindtänder saknas och orsakar större eller mindre luckor i tandraden.

Tänderna har naturligtvis en viktig funktion för ett hunddjur. Med framtänderna skall den stycka sitt byte. Med kindtänderna krossa ben och andra hårda delar. Dagens hundhållning med köpt hundfoder ställer helt naturligt inte samma krav på hundens tänder för att överleva som i vilt tillstånd, men att våra hundar har undermålig tandstatus måste ändå ses som en varningssignal på att något i aveln gått fel.

Om man studerar ett hundbett närmare upplever man att den tand som hunden lättast borde kunna undvara är P1. Den är relativt liten och sitter strax bakom den stora kraftiga hörntanden. För alla jagande spetsar förutom våra raser gäller att man tolererar saknad av P1 . Saknas någon annan tand högst 2:a pris.

För våra raser gäller att vi accepterar att 4 tänder saknas utan närmare precisering på vilka som får saknas. Det har fått till följd att vi tolererar även saknade stora kindtänder och luckor i tandraden.

De nu gällande reglerna har funnits i närmare 20 år. Men är våra raser betjänta av en särbehandling i framtiden? Norrbottenspetsen är det inte, finska spetsen kan diskuteras, kanske något för exteriörkommittén och avelsråd att fundera kring.

Stig Brännvall, ur Ståndskall nr 1 2008

 

Huggormsbett

Vipera berus
Storlek: 50 cm.
Beskrivning: Zick zack mönster, rörliga gifttänder.
Miljö: Skogar, hedar.

De första symptomen var att min alltid så pigge hund började slå av på takten, senare började hunden att dregla ymnigt. En svullnad började sprida sig från läpparna och neråt bröstet. Hunden såg nu ut som Janne Långben, med hängande jätteläppar. Hunden spydde oavbrutet...

När den fyrbente kamraten till på köpet började ragla en aning, var det dags att kontakta veterinären.

Åtgärd
Hela förgiftningsstadiet gick på en dryg halvtimme. Hunden låg nu helt stilla och hade till och med slutat vifta på svansen vid tilltal. Veterinären som var
15 mil bort den här lördagkvällen, frågade om vi hade tillgång till kortison. Vi fick i all hast fram kortison och lät veterinären veta fabrikat och styrka. Via telefon ordinerades det en dos som vi gav tillsammans med ljummen buljong. Hunden hade börjat tappa vätska och huttrade en aning.

Vätsketillförseln fortsatte och vi vakade över hunden, som ständigt visade sig på bättringsvägen.

Dagen efter sattes det in penicillin och en fortsatt kortisonkur enligt veterinärens ordination via recept.

Återställd
Det tog hela den kommande veckan innan hunden visade sig helt återställd. Med facit i hand så har jag nu alltid med mig kortison (Beta pred), utifall
huggormen skulle vara på dåligt humör igen

Anna, ur Ståndskall nr 3 2005